Stadsbibliotektet i Piteå - Selma Lagerlöf som resenär
DKG-RHO KRETSEN i Luleå, Piteå och Boden 2009-11-05
Selma Lagerlöf som resenär
Gunnel Becker föreläste på Piteå Stadsbibliotek
Gunnel Becker är sekreterare i Selma Lagerlöfsällskapet och gav en fängslande föreläsning om Selmas resor. Det är 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobelpriset som första kvinna och som första svensk.
Varje år 1895 – 1914 gjorde Selma utlandsresor till bl.a. Italien, Palestina, Storbritannien, Frankrike, Turkiet, Finland och Ryssland. Vi fick en livfull beskrivning av hennes resor i Italien och Palestina och senare även hennes resor till Finland och Ryssland.
År 1895 bor Selma i Landskrona, där hon undervisar och skriver Gösta Berlings saga. Då boken blivit tryckt och fått goda recensioner säger Selma upp sig för att resa och i framtiden ”leva på sin penna”. Hon är då 37 år, lär sig italienska på egen hand och förkovrar sig om Italien tillsammans med Helena Nyblom, som gett henne positiva recensioner av Gösta Berlings saga. Selma får ett resestipendium av kung Oskar på 1000 kr och tillsammans med Sophie Elkan reser hon den 1 oktober 1895 med tåg till Venedig och vidare genom hela Italien och Sicilien. Upplevelserna i Italien blir omvälvande för den fredsälskande Selma då Italien startar krig i Abessinien och hon ser soldater gå ombord på krigsfartyg i Palermo.
Efter krigsförlusten bevittnar hon de demonstrationer som socialismen och kristendomen gemensamt genomför. En oförenlig demonstration enligt påven Leo den tredje, men eftersom han tar parti för de svaga i samhället sympatiserar Selma med honom. Under hela vistelsen i Italien skriver Selma och Sophie brev hem till sina mammor. Selmas brev kan man läsa i Mammas Selma.
Freskerna i katedralen i Orvieto och den lilla Kristusfiguren i en av Roms kyrkor gjorde starkt intryck på Selma. Av dessa intryck inspirerades hon att skriva Antikrists mirakler. Antikrists mirakler har beskrivits som en hembygdsskildring av Sicilien, en utmärkt guidebok om Sicilien.
Under resan köpte hon litteratur om helgon som senare blev underlag för hennes helgonlegender. Legenden om Katarina av Siena skriver hon direkt efter hemkomsten.
När Selma återvänder till Sverige hör hon talas om människorna som utvandrat från Nås till Jerusalem. Hon beslutar sig då att resa till Jerusalem för att skriva om utvandringen. På väg dit reser hon via Egypten med olika äventyr som följd för denna orädda och fysiska kvinna trots sitt handikapp (det onda benet).
Innan hon påbörjar hemresan går färden till Libanon, Syrien, Turkiet och Grekland. Hon imponeras av de vackra landskapen, men inte av de människor hon möter där. Väl hemma skriver hon Jerusalem.
Selma köper tillbaka Mårbacka som hennes far tidigare varit tvungen lämna ifrån sig. På Mårbacka lästes de finska skalderna Runeberg och Topelius och Selma var väl förtrogen med deras skildringar.
Vid firandet av Runebergs minne inbjöds Selma av Svenska litterära sällskapet att invigningstala. Hennes besök i Finland blev en hyllning till den världsberömda Nobelpristagerskan Selma Lagerlöf. Hon firades under hela den vecka hon befann sig där. Vid varje järnvägsstation möttes hon av barn som sjöng och hyllade henne. Selma var den stora idolen.
Finland var under ryskt styre efter att Sverige förlorat Finland år1809. Selma var bekymrad över det förtryck som folket i Finland utsattes för och hon engagerade sig politiskt, pacifist som hon var. Hon reagerade starkt på den terror mot oliktänkande som försiggick.
Runebergs hem var offentligt och vid Selmas besök där informerades hon om detta nationella diktarhem. En idé om Mårbacka Minnesgård föddes?
I samband med Finlandsresan fortsatte hon österut och besökte Viborg, S:t Petersburg och Moskva. Hon mottogs som en celebritet vart än hon kom.
År 1913 var det slutrest för Selma. Första världskriget och ombyggnationerna på Mårbacka kan ha varit orsak till detta, eller hennes ålder. Men trots åldern var hon ändå vital, hon behärskade italienska språket ännu vid 75 års ålder.
Resorna till Italien och Finland verkar ha gjort mest intryck på Selma.
Det engagemang hon kände för finska folket då Helsingfors bombades 1939 var genuint. Hon var då i slutet av sin levnad och det sista ord hon orkade uttala var ”fred”. Den 15 mars 1940 slöts fred med Finland och den 16 mars 1940 dog Selma.
Vi från kretsen som var på Stadsbiblioteket var uppfyllda av den intressanta och lärorika föreläsning vi fick ta del av. Till kaffet serverades bakverk med ”Selmas” mjöl, rostat havre. Nyttigt.
Vid tangentbordet
Lisbeth
