DKG-RHO KRETSEN i Luleå, Piteå och Boden 2009-11-05

 Selma Lagerlöf som resenär

Gunnel Becker föreläste på Piteå Stadsbibliotek

Gunnel Becker är sekreterare i Selma Lagerlöfsällskapet och gav en fängslande föreläsning om Selmas resor. Det är 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobelpriset som första kvinna och som första svensk.

Varje år 1895 – 1914 gjorde Selma utlandsresor till bl.a. Italien, Palestina, Storbritannien, Frankrike, Turkiet, Finland och Ryssland. Vi fick en livfull beskrivning av hennes resor i Italien och Palestina och senare även hennes resor till Finland och Ryssland.

År 1895 bor Selma i Landskrona, där hon undervisar och skriver Gösta Berlings saga. Då boken blivit tryckt och fått goda recensioner säger Selma upp sig för att resa och i framtiden ”leva på sin penna”. Hon är då 37 år, lär sig italienska på egen hand och förkovrar sig om Italien tillsammans med Helena Nyblom, som gett henne positiva recensioner av Gösta Berlings saga. Selma får ett resestipendium av kung Oskar på 1000 kr och tillsammans med Sophie Elkan reser hon den 1 oktober 1895 med tåg till Venedig och vidare genom hela Italien och Sicilien. Upplevelserna i Italien blir omvälvande för den fredsälskande Selma då Italien startar krig i Abessinien och hon ser soldater gå ombord på krigsfartyg i Palermo.

Efter krigsförlusten bevittnar hon de demonstrationer som socialismen och kristendomen gemensamt genomför. En oförenlig demonstration enligt påven Leo den tredje, men eftersom han tar parti för de svaga i samhället sympatiserar Selma med honom. Under hela vistelsen i Italien skriver Selma och Sophie brev hem till sina mammor. Selmas brev kan man läsa i Mammas Selma.

Freskerna i katedralen i Orvieto och den lilla Kristusfiguren i en av Roms kyrkor gjorde starkt intryck på Selma. Av dessa intryck inspirerades hon att skriva Antikrists mirakler. Antikrists mirakler har beskrivits som en hembygdsskildring av Sicilien, en utmärkt guidebok om Sicilien.

Under resan köpte hon litteratur om helgon som senare blev underlag för hennes helgonlegender. Legenden om Katarina av Siena skriver hon direkt efter hemkomsten.

När Selma återvänder till Sverige hör hon talas om människorna som utvandrat från Nås till Jerusalem. Hon beslutar sig då att resa till Jerusalem för att skriva om utvandringen. På väg dit reser hon via Egypten med olika äventyr som följd för denna orädda och fysiska kvinna trots sitt handikapp (det onda benet).

Innan hon påbörjar hemresan går färden till Libanon, Syrien, Turkiet och Grekland. Hon imponeras av de vackra landskapen, men inte av de människor hon möter där. Väl hemma skriver hon Jerusalem.

Selma köper tillbaka Mårbacka som hennes far tidigare varit tvungen lämna ifrån sig. På Mårbacka lästes de finska skalderna Runeberg och Topelius och Selma var väl förtrogen med deras skildringar.

Vid firandet av Runebergs minne inbjöds Selma av Svenska litterära sällskapet att invigningstala. Hennes besök i Finland blev en hyllning till den världsberömda Nobelpristagerskan Selma Lagerlöf. Hon firades under hela den vecka hon befann sig där. Vid varje järnvägsstation möttes hon av barn som sjöng och hyllade henne. Selma var den stora idolen.

Finland var under ryskt styre efter att Sverige förlorat Finland år1809. Selma var bekymrad över det förtryck som folket i Finland utsattes för och hon engagerade sig politiskt, pacifist som hon var. Hon reagerade starkt på den terror mot oliktänkande som försiggick.

Runebergs hem var offentligt och vid Selmas besök där informerades hon om detta nationella diktarhem. En idé om Mårbacka Minnesgård föddes?

I samband med Finlandsresan fortsatte hon österut och besökte Viborg, S:t Petersburg och Moskva. Hon mottogs som en celebritet vart än hon kom.

År 1913 var det slutrest för Selma. Första världskriget och ombyggnationerna på Mårbacka kan ha varit orsak till detta, eller hennes ålder. Men trots åldern var hon ändå vital, hon behärskade italienska språket ännu vid 75 års ålder.

Resorna till Italien och Finland verkar ha gjort mest intryck på Selma.

Det engagemang hon kände för finska folket då Helsingfors bombades 1939 var genuint. Hon var då i slutet av sin levnad och det sista ord hon orkade uttala var ”fred”. Den 15 mars 1940 slöts fred med Finland och den 16 mars 1940 dog Selma.

Vi från kretsen som var på Stadsbiblioteket var uppfyllda av den intressanta och lärorika föreläsning vi fick ta del av. Till kaffet serverades bakverk med ”Selmas” mjöl, rostat havre. Nyttigt.

Vid tangentbordet

Lisbeth

Årets årsmöte hölls på restaurang Bryggargatan i Piteå. Ett trevligt möte i bra lokal. Tyvärr invigdes inga nya medlemmar just i år men vi beslutade att tillåta invigning även vid andra tillfällen. Efter mötet avnjöt vi god mat och en stunds avslappnad samvaro.

Trevlig sommar deltor.

Denna gång var kretsmötet i Luleå på universitetet. Ulrika Bergmark och Susanne Westman som arbetar på Instutitionen för pedagogik och lärande var dagens föreläsare.

Vi åhörare fick veta en del som är på gång i unversitetsvärlden, bl a om de nya lärarutbildningarna, fristående kurser och uppdragsutbildningar.

Susanne visade oss en en powerpoint som bygger på narrativt berättande som handlade om pedagogers berättelser om vilka världar som kan öppna sig när man tar tid till pedagogiska och reflekterande samtal. Meningar som fångade just mig var följande:

Prova nya stigar utanför murarna.

Nyttja olikheter och kompetenser.

En förmögenhet av erfarenheter.

Vilken syn råder på barn, lärande, skolans och lärarens roll?

Vi måste ha en nära koppling till teorier i praktiken.

Lust, intresse, meningsfullhet och känna sig lyckad utan prestige.

Synliggöra det vi tar för givet!

Plocka isär för att kunna bygga upp nytt.

Möta idéer med öppna sinnen.

Tänkandet uppstår i uttrycket, kommunikation föder tänkande samt problematiserar det för givettagna.

Genom att berätta blir jag någon!

Det är viktigt att reflektera över sin egen praktik.

Ett boktips som jag fick till mig under kvällen var - Glädjens pedagogik av Anne Linder & Stina Breinhild Mortensen. 

Ulrika slog även ett slag för Värdefulladagar som går av stapeln den 4 maj som handlar om förskolans och skolans utveckling och den är på Musikhögskolan i Piteå. Den 5 maj disputerar Ulrika på LTU med sin avhandling  "Building an ethical learning community in school – teachers’ and students’ experiences of school as a site for ethical practice".

Eftersom det var en hel del gäster med denna gång informerades dessa om DKG's verksamhet.

Vid tangenterna. Ulla-Karin Lundgren-Öhman

Iskall stjärnklar vinterkväll. Två bilar med förväntansfulla kvinnor styr mot grannkommunen Älvsbyn. Vi är på väg till Älvsbyns Gymnasium och Sonja Sidemarks kvällsföreläsning om Kina. Först en guidning av de moderna lokalerna och jag tänker wow! PÅ Älvsby gymnasium har alla elever en egen dator, det finns smartboards i klassrummen, en toppmodern TV-studio och lärarna har egna arbetsrum. (ett var alltså!!)Det är så en modern skola ska se ut! Efter den imponerande turen blir det lite kvällsfika och Sonjas spännande berättelse. Vid klockan nio är det dags att bryta upp och rulla hemåt. Fem mil hem igen och i sjutton minusgrader är vi tacksamma för kupevärmaren och pålitliga bilar.

Kollar bara hur detta funkar. Här kan vi  t ex berätta om föreläsningar och studiebesök.